Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ESKARP äskar4p l. e- (ä- Dalin (1850)), r. (m. SvTyHlex. (1851), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. escarpe, efter it. scarpa, av germ. skarp- (se SKARP)]
befästn. den inre (ofta murade) sluttningen av en fästnings stormgrav. Rålamb 8: 139 (1691). Knöppel Barb. 195 (1916). — jfr KONTER-ESKARP.
Ssg: ESKARP-MUR. NF 5: 635 (1882).

 

Spalt E 733 band 7, 1922

Webbansvarig