Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ESKORT äskor4t l. e- (ä- Dalin (1850)), r. (m. Heinrich (1814), WoJ (1891); f. Lundell) ((†) n. KKD 4: 135 (1712)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(excort(t)e 1703—1705. — -ord 1703—1711)
Etymologi
[av fr. escorte, av it. scorta, av it. scorgere, iakttaga, utspeja, eskortera, av lat. ex, ut (se EX-), o. corrigere (se KORRIGERA)]
— jfr HEDERS-, MILITÄR-ESKORT m. fl.
1) abstr.: betäckning, skydd; bevakning. Till escorte för .. (livsmedelssändningen) hijt åt, hafue vij af rytteried förordnet .. fem compagnie. OxBr. 1: 282 (1625); jfr 2. Redan innan dagningen voro de båda gossarne under eskort på väg till Beiruth. Heidenstam End. 104 (1889).
2) konkret: till skydd (l. hedersbevisning) l. till bevakning avsedd, beväpnad trupp (i fråga om förflyttning till sjöss: örlogsfartyg), åtföljande en konvoj l. enskild(a) person(er) som bege(r) sig från ett ställe till ett annat. KKD 9: 37 (1703). Lät oss .. bemägtiga oss både Convoyen och Eskorten. SP 1780, s. 849. General Bernadotte, dess suite och escort. DA 1808, nr 82, s. 2. Rydberg Frib. 195 (1857; i fråga om fångtransport). — jfr HEDERS-, MILITÄR-ESKORT.
Ssg: ESKORT-BEFÄLHAVARE~00200, äv. ~02100.

 

Spalt E 734 band 7, 1922

Webbansvarig