Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ETAMIN et1ami4n l. e1t-, n. (Förordn Consumtionsafg. osv.) l. r. (Andersson Stadsl. 65 (efter handl. fr. 1788) osv.); best. -et l. -en; pl. (om olika slag) -er (Celsius HushAlm. 1743, s. 30, osv.). (stundom med fr. stavning)
Etymologi
[av fr. étamine, av étaim, yllegarn, av lat. stamen, ränning, till stare, stå (se d. o.)]
tunt, glest ylletyg i stramaljvävnad (stundom med inslag av silke). Franskt Etamin .. Holländskt dito. FörordnConsumtionsafg. 1739, s. A 4 a. SDS 1904, nr 345 A, s. 1. — i utvidgad anv. om tyg av dylik vävnad oberoende av materialet. Orrelius (1797). — jfr HELSIDEN-, HALVSIDEN-, YLLE-ETAMIN.
Ssgr: A: ETAMIN-FODER. (etamins-) SP 1781, s. 764. —
-FÖRKLÄDE~020 l. ~200. (etamins-) BoupptVäxiö 1794. —
-GARDIN(ER). SD 1896, nr 114, s. 2.
B: ETAMINS-FODER, -FÖRKLÄDE, se A.

 

Spalt E 749 band 7, 1922

Webbansvarig