Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ETIOLOGI et1iol1ogi4 l. e1t- (i medicinskt fackspr. vanl. et1s-), l. -å1l-, l. -lå-, i Sveal. o. Norrl. äv. -ji4, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(ä- 1760—1847)
Etymologi
[av lat. ætiologia, gr. αἰτιολογία, av gr. αἰτία, orsak, o. –λογια, lära, vetenskap]
framställning av (ngts) orsaker, förklaring. — särsk. med. den del av medicinen som sysslar med sjukdomarnas orsaker o. uppkomst; förklaring l. framställning av (en sjukdoms l. ett sjukdomsfalls) uppkomst l. orsak. SvMerc. V. 3: 137 (1760). JournLTh. 1810, Bih. nr 15-18, s. 7. S. k. förkylningar spela (vid nervsjukdomar) sannolikt ingen roll i etiologien .. annat än som utlösande moment för framkallandet af symtom. 2NF 19: 801 (1913). — i utvidgad anv. Hvilken stor roll alkoholen spelar i det mänskliga eländets etiologi, är allmänt bekant. EkonS 1: 444 (1894).
Avledn.: ETIOLOGISK, adj.; adv. -T. (ä- 1847) adj. till ETIOLOGI. Lundell Rättstafn. 29 (1886). särsk.
a) sagoforskn. Etiologiska myter och sagor. Söderblom Gudstr. 346 (1914). Sagan (om Roms grundläggning) innehåller flera etiologiska element, d. v. s. försök att förklara ursprunget till åtskilliga religiösa, militära och politiska inrättningar eller plägseder i romarstaten. 2NF 23: 805 (1915).
b) med. Frey 1847, s. 213. (Förkylningens) etiologiska betydelse. Idun 1894, s. 45.

 

Spalt E 755 band 7, 1922

Webbansvarig