Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ETIOP et1iω4p l. e1t-, m.; best. -en; pl. -er; l. ETIOPIER -ier, m.; best. -n; pl. =; förr äv. ETIOPER, m.; best. -n; pl. =.
invånare i Etiopien (dvs. ungefär det nuvarande Abessinien); förr liktydigt med neger. Serah then Ethiopen. 2Krön. 14: 9 (Bib. 1541). (Ethioper) Thet äro the som man kallar Blåmän. GlossaJer. 13: 23 (Därs.). (Till Afrikas dolikocefaler höra:) Ethiopier Negrer. Kaffrer (osv.). Retzius EtnolSkr. 240 (1860). — särsk. i här nedan anförda bibelspråk o. i olika uttr. som bildats i anslutning till detta o. som beteckna omöjligheten av ett företag. Kan ock en Ethioper förwandla sina hwdh, eller en Parde sina flecker? Jer. 13: 23 (Bib. 1541). Jagh (har) här wed eij mehr kunnat uthrätta än den som wille tvetta Ethiopen hvijt och afskura leoperden sijna fläckar. VDAkt. 1703, nr 100. Söderhjelm Runebg 1: 79 (cit. fr. c. 1830).
Anm. I lat. form användes ordet [jfr motsv. redan medeltida anv. av lat. æthiops] förr ss. benämning på vissa metallföreningar av svart l. mörk färg. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 39 (1768; om kvicksilvrets svavelföreningar).
a) zool. i förb. den etiopiska djurregionen, om det djurgeografiskt enhetliga område som omfattar Afrika söder om Sahara, södra Arabien o. Madagaskar. Wirén ZoolGr. 1: 402 (1899). Sjöstedt Västafr. 116 (1904).
b) [efter t. die äthiopische rasse; namnet givet av den t. antropologen J. Fr. Blumenbach († 1840), som först uppställde den hävdvunna rasindelningen] i uttr. den etiopiska rasen, benämning på den av (de enl. den hävdvunna indelningen fem) människoraserna till vilken negrer, hottentotter o. australnegrer räknas. ConvLex. 2: 616 (1823). Lindström Masius 1: 41 (1863). —
ETIOPISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
2) benämning på det arabiskan närstående semitiska språk som fordom talades i Etiopien. Cavallin Herdam. 1: 163 (1854). Svensén Jord. 200 (1885). —
Spalt E 755 band 7, 1922