Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ETIOP et1iω4p l. e1t-, m.; best. -en; pl. -er; l. ETIOPIER -ier, m.; best. -n; pl. =; förr äv. ETIOPER, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(e- 1541 osv. ä- (æ-) 1674—1864. — -op 1541 osv. -opier 1635 osv. -oper, sg., 1541—1798)
Etymologi
[jfr t. Äthiopier; av. lat. Æthiops (-opis), gr. Αἰϑίοψ, Αἰϑίοπος, möjl. en ombildning av ett icke grekiskt folkslagsnamn under anslutning till αἲϑειν, bränna (jfr ETER), o. ὤψ, ansikte (jfr OPTIK)]
invånare i Etiopien (dvs. ungefär det nuvarande Abessinien); förr liktydigt med neger. Serah then Ethiopen. 2Krön. 14: 9 (Bib. 1541). (Ethioper) Thet äro the som man kallar Blåmän. GlossaJer. 13: 23 (Därs.). (Till Afrikas dolikocefaler höra:) Ethiopier Negrer. Kaffrer (osv.). Retzius EtnolSkr. 240 (1860). — särsk. i här nedan anförda bibelspråk o. i olika uttr. som bildats i anslutning till detta o. som beteckna omöjligheten av ett företag. Kan ock en Ethioper förwandla sina hwdh, eller en Parde sina flecker? Jer. 13: 23 (Bib. 1541). Jagh (har) här wed eij mehr kunnat uthrätta än den som wille tvetta Ethiopen hvijt och afskura leoperden sijna fläckar. VDAkt. 1703, nr 100. Söderhjelm Runebg 1: 79 (cit. fr. c. 1830).
Anm. I lat. form användes ordet [jfr motsv. redan medeltida anv. av lat. æthiops] förr ss. benämning på vissa metallföreningar av svart l. mörk färg. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 39 (1768; om kvicksilvrets svavelföreningar).
Avledn.: ETIOPISK. (-opsk NT (1526). -opisk Bib. (1541) osv.) adj. till ETIOPIEN o. ETIOP. Etiopiska kyrkan. Det etiopiska språket, folket. En Ethiopsk man. Apg. 8: 27 (NT 1526). Etiopiska pergamenthandskrifter. SDS 1894, nr 416, s. 3. särsk.
a) zool. i förb. den etiopiska djurregionen, om det djurgeografiskt enhetliga område som omfattar Afrika söder om Sahara, södra Arabien o. Madagaskar. Wirén ZoolGr. 1: 402 (1899). Sjöstedt Västafr. 116 (1904).
b) [efter t. die äthiopische rasse; namnet givet av den t. antropologen J. Fr. Blumenbach († 1840), som först uppställde den hävdvunna rasindelningen] i uttr. den etiopiska rasen, benämning på den av (de enl. den hävdvunna indelningen fem) människoraserna till vilken negrer, hottentotter o. australnegrer räknas. ConvLex. 2: 616 (1823). Lindström Masius 1: 41 (1863). —
ETIOPISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) etiopisk kvinna. Hoppe (1892).
2) benämning på det arabiskan närstående semitiska språk som fordom talades i Etiopien. Cavallin Herdam. 1: 163 (1854). Svensén Jord. 200 (1885). —
ETIOPISSA, f. (†) etiopiska (se d. o. 1). 4Mos. 12: 1 (Bib. 1541).

 

Spalt E 755 band 7, 1922

Webbansvarig