| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ETISERA et1ise4ra l. e1t-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(i lärd framställning)
1) tr.: göra etisk; giva (ngt) en etisk grundval l. anstrykning. Göransson UndersRel. 1: 171 (1905). I samma mån som religionen och gudstron etiserats, har ordet helig fyllts med sedlig idealitet. Söderblom Gudstr. 198 (1914).
2) intr.: syssla med etik l. med etiska frågor; moralisera. Lärodikten och i allmänhet den etiserande lyriken höra (till reflexionslyriken). Wrangel Dikten 212 (1912).
Spalt E 756 band 7, 1922