Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ETOURDI, adj. oböjl. o. sbst. m.
Ordformer
(eturdi Leopold, Lindfors (1815))
Etymologi
[av fr. étourdi, eg. p. pf. av étourdir, göra förvirrad, av ovisst urspr.]
(†)
I. adj.: obetänksam, oförsiktig, dumdristig. Swedberg Schibb. 269 (1716). Leopold i SAH 1: 251 (1801; jfr under ETOURDERI). Visst var han ofta étourdi och sjelfkär. Knorring Cous. 1: 51 (1834). Ekbohrn (1904).
II. sbst.: obetänksam l. oförsiktig l. dumdristig person. Andersson (1845). Ekbohrn (1904).

 

Spalt E 758 band 7, 1922

Webbansvarig