Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ETSARE et3sare2, m.||ig. (om kvinna brukas äv. ETSERSKA); best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. ædser, t. ätzer, eng. etcher]
vbalsbst. till ETSA (i bet. 2, särsk. till ETSA 2 a): person som etsar. VetAH 1774, s. 4. SLorS 17: 23 (1899). — särsk. om konstnär som medelst gravering o. etsning framställer bilder. NordT 1884, s. 157.
Ssgr: ETSAR- l. ETSARE-KURS. —
-SKOLA.

 

Spalt E 761 band 7, 1922

Webbansvarig