Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EUMENID äv1meni4d l. ä͡u1-, f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ytterst av gr. εὐμενίδες, pl., eg.: de välsinnade, eufemistisk benämning på erinnyerna, av εὐ– (se EU-) o. en avledn. av μένος, sinne]
mytol. erinnye (furie); i sht i pl. Stagnelius (SVS) 3: 345 (c. 1820). Rydberg RomD 34 (1877).

 

Spalt E 772 band 7, 1922

Webbansvarig