Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EVIDENT e1vidän4t l. ev1-, adj. -are; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. o. eng. evident, fr. évident, av lat. evidens, av e, ut (se EX-), o. videns, p. pr. till videre, se (jfr VETA)]
uppenbar, tydlig, obestridlig, klar. Så lenge icke Kongl. Maij:tz och rijksens säkerheet .. evident fara lijder. RARP 9: 425 (1664). Denna grundsatts är tämmeligen evident. Holmbergsson Sartorius 150 (1800). A. W. Schlegel .. har nyligen gifvit ett det evidentaste bevis på sin okunnighet och hufvudets förvridning. Polyfem I. 21: 3 (1810). Beckman SprLiv 134 (1918). — jfr SJÄLV-EVIDENT.

 

Spalt E 790 band 7, 1922

Webbansvarig