Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EVIGLIG l. -LIGA l. -LIGEN l. -LIGT, adv.
Ordformer
(-lig Tegel G1 2: 123 (1622), Hagberg. -liga (-lige) Ordspr., VDAkt. 1775, nr 362. -ligen Schroderus Os. III. 1: 319 (1635), VDAkt. 1731, nr 237. -ligt Kempe Krigzpersp. 172 (1664). — ewigtligen Svart Ähr. 71 (1560))
Etymologi
[avledn. av EVIG; jfr ä. d. eviglig, mht. ēwiclich; jfr äv. det osäkra fsv. ävigliker, adj.]
(†) evigt; särsk. motsv. EVIG 1: för all framtid, i evighet, evinnerligen. Then rettferdighe beståår ewigligha. Ordspr. 10: 25 (Bib. 1541). Lefva eviglig. Ps. 1819, 480: 3. Min ed åt Karin, — hennes ed åt mig, / Må de oss gagna nu och eviglig! Hagberg Shaksp. 4: 134 (1848).

 

Spalt E 795 band 7, 1922

Webbansvarig