Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EVOLUTA e1vωlɯ3ta2 l. ev1-, l. -o- l. -å-, äv. 1040, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. EVOLUT, r. (f. SvTyHLex. (1851); m. Björkman (1889)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(evoluta FicklFrämOrd (1846) osv. evolut Weste, Björkman (1889))
Etymologi
[jfr t. o. eng. evolute; av nylat. evoluta (näml. linea), avvecklad, avrullad (näml. linje), p. pf. till evolvere (se EVOLVERA)]
mat. kroklinje som utgör den geometriska orten för en annan kroklinjes (dess evolvents) krökningsmedelpunkter. Weste (1807). 2NF (1907).

 

Spalt E 797 band 7, 1922

Webbansvarig