| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXAGGERERA äk1sagere4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, EXAGGERATION äksag1eratʃω4n l. -aʃ-.
1) (†) eftertryckligt l. med kraft framhålla l. framhäva (ngt), ”understryka” (ngt); intr.: göra kraftiga framställningar l. med eftertryck uttala sig (om ngt). (Jag) exagererede .. på det högste thenn stora välgierningh, som (ryssarna) .. undfångit hafva af .. Sveriges Crono. OxBr. 10: 231 (1617). Presterskapet meente, att wara wäl exaggerera med flere ordh om then fahran Konungen kan öfwerhängia. RARP 7: 44 (1660). Cavallin Herdam. 4: 186 (cit. fr. 1683).
2) (numera föga br.) överdriva. RARP 9: 152 (1664). Det är träldomens character, at exagerera alt. Thorberg ÖsterlSpr. 36 (1785). En något för stark exaggeration. SoS 1920, s. 115.
Spalt E 802 band 7, 1922