Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXCELLENS äk1selän4s, äv. -äl-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
titel som i vissa länder tillkommer ministrar, ambassadörer, höga militära ämbetsmän o. d., i Sv. innehavarna av ”rikets högsta värdigheter”, numera bl. stats- o. utrikesministrarna samt riksmarskalken, tidigare medlemmarna av riksrådet o. andra ”rikets herrar”; ss. tilltal användes e(de)rs excellens (förr äv. hans e.; jfr Moberg Gr. 258 (1815)), vid omtal vanl. hans excellens (i pl. deras e.); förr äv. till o. om excellensfru. Hans excellens statsministern. E. Excellentz varder migh sådant intet förtänckiendes. OxBr. 9: 375 (1632; till A. Oxenstierna). Rikzens Rådh .. dehres Exellentier. RARP 4: 68 (1647). KKD 6: 19 (1707). För Hennes Excellence Herr Grefvens Fru Mor ber jag om min djupa vördnads förmälande. Crusenstolpe Karakt. 12 (1849; i brev t. C. Adlersparre). Deras Excellencer Rikets Herrar. TjReglArm. 1858, 1: 38. — (†) i förb. rikskanslerns excellens, hans excellens rikskanslern, o. d. RARP 3: 68 (1638). Kurck Lefn. 16 (1705).
-TITEL.
Spalt E 808 band 7, 1922