| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXEKUTÖR äk1sekɯtœ4r l. -u-, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
person som utför l. värkställer ngt.
1) (tillf.) motsv. EXEKVERA 1. Musklerna .. äro utförare, ”exekutörer”, af våra befallningar. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 72.
2) motsv. EXEKVERA 2. SP 1780, s. 414. Är det .. ej en olycksalig musik som blott är gjord att låta exekutören briljera? Geijer I. 8: 369 (1804).
Spalt E 817 band 7, 1922