Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXHIBITION äk1shibitʃω4n l. 01—, l. -iʃ-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. exhibition; av lat. exhibitio (-ōnis), vbalsbst. till exhibere (se EXHIBERA)]
1) jur. företeende l. uppvisande av sak l. urkund l. handling (jfr EDITION 1) inför domstol. Schrevelius Civilr. 2: 341 (1847). 2NF (1907).
2) psykiatr. om yttring av exhibitionism. MedMånRevy 1897, s. 109.
Avledn.: EXHIBITIONISM, r. psykiatr. sjuklig drift att på ett anständigheten sårande sätt inför person(er) av motsatta könet blotta o. förevisa sina könsdelar. MedMånRevy 1896, s. 117. —
EXHIBITIONIST, m.||ig. [av fr. exhibitioniste, av Ch. Lasègue 1877 införd term] psykiatr. person hemfallen åt exhibitionism. MedMånRevy 1896, s. 117. —
EXHIBITIONISTISK, adj. psykiatr. Ofta upprepade exhibitionistiska tilltag. MedMånRevy 1897, s. 111.

 

Spalt E 830 band 7, 1922

Webbansvarig