Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXKURRERA äk1skure4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING l. vanl. EXKURSION (se d. o.).
Etymologi
[av lat. excurrere, göra en utflykt, av ex (se EX-), ut, o. currere (jfr KURS), springa, löpa]
naturv. göra en exkursion l. exkursioner. BotN 1853, s. 105. C. A. M. Lindman i VetAÅrsb. 1914, s. 383.

 

Spalt E 835 band 7, 1922

Webbansvarig