| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXPEKTORERA äk1späktore4ra l. 01—, äv. -å-, stundom -ω-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, EXPEKTORATION (se d. o.).
1) med. abs. om person: upphosta l. uppspotta slem; tr.: upphosta l. uppspotta (slem); i p. pr. om läkemedel: som befordrar avsöndringen av slem i luftvägarna o. underlättar dess bortskaffande. Iag (gav) henne .. Lackritz kakor at bruka, hwar af Hostan blef lindrigare, och materien bättre at expectorera. Tranæus Medewij 28 (1690). Expektorerande medel. NF 4: 889 (1881). Om han .. har svårt för att expektorera. Odenius Celsus 72 (1906).
2) refl.: lätta sitt hjärta gm att fritt o. oförbehållsamt uttala sig (i en sak); giva (ett oförblommerat) uttryck åt den harm, avsky, bitterhet o. d. man känner (över ngt); utgjuta sig (över ngt). VDAkt. 1665, nr 312. Finge jag allenast rent ut expectorera mig för dig .., så vore det godt. HSH 6: 336 (1742). När Tysken skall expectorera sig öfver något synnerligen läckert, som vattnas honom i mun, så tycker jag just hans språk rinna som dregel. Törneros Bref 1: 314 (1829). Blif inte ond på mig för det jag svär så, man har rättighet att expektorera sig väldeliga i en sådan sak, som den ifrågavarande. F. A. Dahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 101. En i Sverige bosatt katolik har .. behagat sig med att .. expektorera sig öfver protestantismens förfall till ”rationalism”. Klockhoff ESkr. 190 (1866).
Spalt E 846 band 7, 1922