| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXPRESSIV äk1spräsi4v l. -pre-, stundom 30~2 l. 40~1, adj. -are. adv. -T.
1) (föga br.) som uttrycker (ngt), tydlig. 2RARP 5: 298 (1727). Domares olika begrep om .. (lagens) rätta tillämpning, då bokstafven ej varit nog expressiv. AdP 1800, s. 316. Lindfors (1815).
2) uttrycksfull; uttrycklig, betecknande, ”talande”. Tersmeden Mem. 3: 255 (1746). Hans ögon voro i synnerhet ganska expressiva. Posten 1769, s. 1068. Svårigheten att ur ett vidlyftigt material hämta fram kontentan i få och expressiva ordalag. PedT 1905, s. 123.
Spalt E 864 band 7, 1922