Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXTRAVAGERA äk1stravage4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br.); jfr EXTRAVAGANS.
Etymologi
[jfr fr. extravaguer; av mlat. extravagari, av extra, utom (se EXTRA), o. vagari, ströva omkring (jfr VAGANT); med avs. på bet. jfr UTSVÄVA, t. ausschweifen. Jfr EXTRAVAGANT]
gå utöver de tillbörliga l. vanliga gränserna l. skrankorna, gå till överdrift; slå på (för) stort, vara överdådig. Swedberg Schibb. 271 (1716). Palmær Eldbr. 110 (1851). Extravagera i toilettväg. LdVBl. 1885, nr 130, s. 3. Schück Shaksp. 2: 390 (1916). — (†) överträda. Commissarien Lindh (hade) extravagerat sina order. KKD 9: 72 (1703).

 

Spalt E 879 band 7, 1922

Webbansvarig