Publicerad 1919   Lämna synpunkter
FACIAL fas1ia4l, adj.
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. fr. facial; av mlat. facialis (jfr FACIALIS), adj. till lat. facies, ansikte (jfr FACIES)]
(i fackspr.) som hör till ansiktet, ansikts-; nästan bl. ss. förled i ssgr. Andersson Frem. ord (1845).
Ssgr: FACIAL-FÖRLAMNING. (mindre br.) med. ansiktsförlamning; jfr FACIALIS-FÖRLAMNING. —
-NERV. [av nylat. nervus facialis] (mindre br.) anat. ansiktsnerv; jfr FACIALIS o. FACIALIS-NERV. —
-PARALYSI. (mindre br.) med. = -FÖRLAMNING; jfr FACIALIS-PARALYSI. —
-SUTUR. paleont. om vardera av de båda suturer (sömmar) som på trilobiternas huvudsköld avgränsa de lösa kinderna från de fasta o. mellanpartiet: ansiktssutur. Linnarsson Vg. cambr. 59 (1869). —
-VINKEL. [jfr nylat. angulus facialis] anat. ansiktsvinkel. Retzius Etnol. skr. 93 (1847).
Anm. Det hos C. Loos (1711) i Handl. t. C. XII:s hist. 2: 73 i sammanställningen profil och facial förekommande facial synes vara tryck- l. skrivfel för faciat (se FASAD).

 

Spalt F 18 band 8, 1919

Webbansvarig