| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
FACIL fasi4l, adj. -are. adv. -T.
2) [jfr motsv. anv. i ä. eng., fr. o. lat.] (†) lättfattlig, enkel. De första principierne af .. Geometrien, .. som på ett facilt .. sätt, uppå Svenska språket borde tracteras. Nordencrantz Arcana oec. 194 (i handl. fr. 1727). Skulle Logican behållas vid Scholarne, .. så måste den vara facil och tydel(ig). Växiö domk. akt. 1751, nr 93.
3) [jfr motsv. anv. i d., t., eng., fr. o. lat.] (numera nästan bl. i ngt ålderdomligt pretiöst spr.) om person, karaktär, lynne o. d.: lätt att ha att göra med, som icke gör svårigheter, mjuk o. angenäm i umgänget, foglig, medgörlig, hygglig; jfr LÄTTSAM. (Karl har) alltid varit god och fascil mot mig. U. Armfelt (1812) hos Rydström Armfeltarne 73. (Han är) af ganska facilt och saktmodigt humör. Leopold (1814) i 2 Saml. 10: 50. Baron v. Kræmer .. (är) en facil man. Stenhammar Riksd. 3: 13 (1844). Hedberg Sthmslif 235 (1886). Larsson Poes. log. 33 (1899; med synonymik).
4) [sannol. utvecklat i sv. ur 3; den partiella ljudlikheten med det i samma bet. använda CIVIL kan hava medverkat till betydelsens uppkomst] (numera mindre br.) om pris: ”hygglig”, måttlig, billig; jfr CIVIL, adj. 5. DA 1808, nr 1, s. 6. De solidaste varor till fasila priser. Carlén Bull. 1: 56 (1847). Quennerstedt Smålandsm. 15 (1891).
Spalt F 19 band 8, 1919