| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
FADDERSKA, f.; best. -an; pl. -or.
(†)
1) motsv. FADDER 1 a: kvinnlig fadder; jfr FADDRA. Petreius Beskr. 6: 12 (1615). Een Fadderska eller närskylt Qwinnesperson. Schroderus Osiander 2: 437 (1635). Humbla Landcr. 376 (1740). — särsk. motsv. FADDER 1 a β: gudmor. När Gudfaar och Fadderskan .. fara til Suurbrunns. Hiärne Vatt. 90 (1683). Schultze Ordb. 1219 (c. 1755).
2) [jfr motsv. anv. i d.] motsv. FADDER 2: kvinnlig släkting; väninna. Tå Hustrorna .. holla medh sine Fadderskor en Catholisk Afftondryck. Schroderus Hoflefv. 144 (1629). Befallandes här med min kiära fadderska och granquinna gudh Alzmechtig. Växiö domk. akt. 1671, nr 175.
Spalt F 36 band 8, 1919