| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
FADDHET fad3~he2t, i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
sbst. till FADD.
1) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara fadd. (Till hovmannens kall hör att vara) ljuf utan faddhet. Wallin i SAH 6: 12 (1811); jfr FADD 2. Auerbach (1908).
2) [jfr motsv. anv. i t.] konkret(are), till FADD 2: smaklöst l. platt yttrande, smaklöshet, platthet, banalitet; jfr FADÄS. Dalin (1850). Han skulle haft lust att säga, att han kände det, som om hon vore hans syster — nu, men det skulle varit en faddhet, derför teg han. Benedictsson Pengar 187 (1885).
Spalt F 37 band 8, 1919