| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
FADERLIG fa3derlig2, adj. -are (nästan bl. i bet. 3). adv. -A (†, Förspr. t. Ordspr. (Bib. 1541), Rudbeckius Kon. reg. 466 (1620), Schultze Ordb. 1220 (c. 1755)), -AN (†, Brasck Förl. son. A 2 a (1645)), -EN (numera bl. med arkaistisk anstrykning, RA 1: 339 (1544), Kat. 1878, nr 45), -T.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., t. o. ä. eng.] (numera utom i b vanl. med ngt högtidlig, stundom skämts. högtidlig anstrykning l. i vitter stil) motsv. FADER I 1 (o. 2): som tillhör l. äges av l. överhuvud på ngt sätt är knuten till en fader l. fadern, faders-, fäderne-; som ngn giver l. utövar l. förfogar över osv. i sin egenskap av fader; ofta svårt att skilja från 3. Missbruka sin faderliga makt och myndighet. (Vår son och hans arvingar skola hos en ny konung) begäre stadfästelse på thenne vår faderlige förläning. RA 1: 748 (1556). (Guds) straff thet är itt faderligit rÿsz, / Med huilket han nepsar och görer wÿs / Sÿne barn. Holof. 30 (c. 1580). Wåld och oförrätt (från sonens sida) förmåtte .. mera än Faderligh wilia och vpsååt. Schroderus Liv. 5 (1626). Fadren aff Faderlig godheet, / Bewijser (sonen) sin Barmhertigheet. Brasck Förl. son. A 2 a (1645). Salig är .. / Then man, som .. (Gud) här faderligen tuchtar. Ps. 1695, 105: 9. När du .. en ättling vaggar / uppå faderliga knän. Tegnér 2: 262 (1810). Ynglingar, hören en faderlig röst! — Ty som söner jag anser / alla bland eder i dag. Därs. 215 (1829). Den oförskämde ryttmästaren (behagar), midtför hans faderliga näsa, sluta flickan i sina armar. Carlén Repr. 516 (1839). Faderlig välsignelse. Dalin Fr. o. sv. lex. (1843; under paternel). Hon .., vårt vredes-barn, / Utstyrd med faderlig förbannelse. Hagberg Shaksp. 11: 12 (1851). (Det) faderliga tjället. Böttiger 1: 57 (1856). Den faderliga rättens, maktens helgd. Börjesson Statshvälfn. 44 (1866). — särsk.
a) (†) i fråga om arv o. d.: som kommer från fadern (o. fädernesläkten; jfr FADER 4), fäderne-, fäderneärvd; i sht [jfr motsv. anv. i fsv., mnt. o. t.] i förb. faderligt arv o. d. Ath the godemen jw motte komma till theris rette fäderlige arff. G. I:s reg. 9: 180 (1534). (De utomlands förmälda svenska furstinnornas) Faderlige och Arflige rättigheeter här til Rijket. Tegel G. I 2: 272 (1622). (Alexanders) ännu omyndige Lijffzarfwingar (utestängdes) ifrån theras Faderliga Rijke. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 11 (1680). 2 RARP 6: 636 (1731). jfr: Mina fäderligen ärfde Frälseutsochnehemman. Handl. i Ågerups arkiv 30 jan. 1740.
b) biol. (Man kan förmoda) att af .. (kärnsegmenten vid celldelning inom fosterutvecklingen) hälften .. är af faderligt, hälften af moderligt ursprung. Hammar Fosterutveckl. 31 (1900). Användes .. hybriden som .. (hon-)planta och den rena arten som pollenplanta, så blir majoriteten .. äkta hybrider, men med extremt utpräglad dragning åt den faderliga typen. B. Lidforss i Arkiv f. bot. VI. 16: 17 (1907; i fråga om rubushybrider).
2) motsv. FADER I 5; patriarkalisk; jfr HUS-FADERLIG. I förstone hafwer (Israels folk) warit under ett faderligit Huuszregemente. Rudbeckius Kon. reg. 27 (1614). Styrelsen af detta universitet är så kallad faderlig, det vill säga, att man ser genom fingrarne med hvarjehanda ungdoms-utflygter och gatu-bedrifter. Beskow Vandr. 1: 106 (1819, 1833). Den faderliga myndighet öfver boktryckerierna, som traditionerna från den gamla goda tiden synas hafva möjliggjort. Forssell i 3 SAH 3: 401 (1888).
3) [jfr motsv. anv. i fsv., d., t. o. eng.] motsv. FADER I 6, om person: lik en fader, som har en faders hjärtelag, som visar omvårdnad som en fader; om förhållande, handling, uppträdande, sinnesart, hjärtelag o. d.: lik en faders, som höves l. kännetecknar en fader i förh. till hans barn, faders-; som röjer l. vittnar om en faders hjärtelag, kärleksfull, välvillig; om förmaning, ton, min o. d. ej sällan närmande sig till l. övergående i bet.: (smått) överlägsen, nedlåtande, ”beskyddande”. Han var en faderlig vän för sina underhavande. (Salomo) tagher .. här för sigh vngfolck, hwilket han så fadherligha dragher til Gudz bodh. Förspr. t. Ordspr. (Bib. 1541). (Gud) bewarar migh för skadha, farligheet och alt ondt, och thet alt aff sinne blotta nådh och fadherligha godheet. Kat. 1572, s. B 2 a. Draga Faderligit Hierta emoot sijne Undersåtare. Rudbeckius Luther Cat. 74 (1667). Huru barmhertig och faderlig war icke David emot sin olydiga son Absalon? Swedberg Sabb.-ro 292 (1701, 1710). Ps. 1819, 32: 3. (Den tid) då jag stod under er faderliga ledning. Carlén Repr. 110 (1839). Vid högt hurra slöt Drufva / Den tappre i faderlig famn. Runeberg 5: 89 (1860). (K. XIV J:s brev till fru A.) höllos i en .. faderlig ton. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 19 (1867). Den gamle konungen .. aflät .. till ständerna en faderlig förmaning till endrägt. Malmström Hist. 3: 179 (1870). (Björnson) intog en faderlig, stundom t. o. m. kanske ”farbroderlig” hållning till den yngre vännen (Strindberg). (Schück o.) Warburg 2 Litt.-h. IV. 2: 475 (1916).
4) [jfr fsv. edher fadherligha werdogheth samt under EDER, sp. 45] (förr) motsv. FADER 7 c α, i förb. e(de)rs faderliga högvördighet ss. tilltalsformel till en biskop; jfr FADERLIGHET 2. Växiö domk. akt. 1696, nr 235. Därs. 1779, nr 54.
Spalt F 60 band 8, 1919