| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
FAGERLEK fa3ger~le2k, r. l. m.; best. -en.
(numera nästan bl., med arkaistisk anstrykning, i poesi o. högre stil) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara fager; särsk. till FAGER 1: fägring; jfr FAGERHET. Sorgen fäller mången stolten jungfrw i sin fägerleek. Sv. forns. 2: 15. Månge, hwilke .. sågho för ögonen the lustige landskap vthi Asien, bewektes vtaff theras fagherleek. Schroderus J. M. cr. 27 (1620). Icke all dygd i fagerleken .. (dvs.) Alt skiönt är icke dygdefult. Grubb 375 (1665). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 14 (1863). Underlig är vårens makt / med fagerlek och blomsterprakt. Ekelund Vårbris 67 (1900). — (†) mer l. mindre konkret, om ngt vackert o. skönt. Bruda-små-svenner, och bröllopps-tärnor, och all annan fagerlek. Sv. folks. 290 (1849).
Spalt F 73 band 8, 1919