Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALERTS l. FALÄRTS fa3l~ær2ts, r. (m. Dalin (1850), Wenström o. Jeurling (1891)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet fahlertz, -erz)
Etymologi
[jfr eng. fahler(t)z; av t. fahler(t)z, av fahl (se FAL, adj.2) o. erz, malm (jfr BLYERTS)]
miner. bly- l. stålgrått, i tetraedrar kristalliserande mineral som innehåller koppar jämte ngn annan metall (silver, järn, sink m. m.) o. svavel samt antimon l. arsenik. Bromell Bergart. 80 (1730). Svenonius Stenr. 92 (1888). — jfr ANTIMON-, ARSENIK-, KOPPAR-, SILVER-FALERTS.

 

Spalt F 112 band 8, 1921

Webbansvarig