Publicerad 1921   Lämna synpunkter
FALLALA fal1ala4, l. (med inskjutna stavelser alltefter melodiens l. den avsedda rytmens krav) FALLALALLA(LALLA)LA1010(10)4 osv., FALALLALA 0104 osv.; FALLALALLA fal1alal3a2 osv.; FALLALEJ fal1aläj4 osv., FALALLALEJ0104 osv.;
FALALLERILA falal1erila4;
FALLERA fal1era4, l. FALLERALLE(RALLE)RA1010(10)4 osv., FALALLE(RALLE)RA010(10)4 osv.; FALLERALLA fal1eral3a2;
FALLERI fal1eri4;
FALLERALLALA fal1eral1ala4, FALLERALLALEJ fal1eral1aläj4; m. fl. (jfr nedan).
(sjungen) visrefräng, interj. o. sbst. n.; ss. sbst. best. (föga br.) -t, pl. (föga br.) -n l. =.
Ordformer
(falliralliralla Bellman 4: 127 (1791; i rim), Stagnelius (SVS) 4: 309 (1823); falleralla ralla rara ~ra3ra2 Filikromen 4: 22 (1853); fallilej Filikromen 4: 15 (1853); fallerej Dahlgren Verml. 22 (1846), Filikromen 2: 21 (1851); fallerirej1004 Filikromen 4: 15 (1853); falleriadej 10104 Filikromen 6: 20 (1855); falladera1004 o. falladeralla10032 Sv. forns. 3: 530. fallilall104 Thorild 4: 142 (1794); fallerall104 Bellman 6: 78, 79 (1766: Hej, fallerall, i rim). fala fala4 (bl. ss. första led i en trall) De la Gard. archiv. 6: 28 (1657), C. F. Dahlgren 3: 135 (1820: falla, fallera); fall (bl. ss. första led i en trall) Bellman 5: 116 (c. 1775: Fall, falleralla))
Etymologi
[jfr d. fallala, fallera, fallerallala, holl. falala, falde(ralde)ra, eng. falala. Refrängen, bildad av tonbenämningarna FA o. LA, har inkommit i Sv. med den under 1500- o. 1600-talen populära, företrädesvis i Italien o. England odlade form av madrigalen som just med anledning av refrängen fått namnet ”fala” (jfr: Så kallade fa-la-visor, verkliga trall-slagdängor, i hvilka blott några ord sjöngos, men melodien för öfrigt frambars till stafvelserna fa-la-la-la. Mankell MusH 1: 193 (1864)). Formerna falle(ralle)ra (falli-), falladera, falleriadej osv. hava framkallats av ett visst dissimilationsbehov, (särsk.) -ri o. -lej (-rej) representera därjämte ett slags sekundärt avljud (-ej-formerna synas hava rönt invärkan från interj. HEJ). — jfr med avs. på formutvecklingen TRALLALA]
vanl. användt ss. visrefräng l. trall av (i allm.) käck, munter o. sorglös karaktär; äv. interj. uttryckande känslor av livslust, glädje l. uppsluppenhet; ofta föregånget l. inledt af ett hej, hopp (hej hopp), sjung (sjung hopp) o. d.; äv. sbst. Helan går! / Sjung hopp fallerallalallalalla! / Helan går! / Sjung hopp fallerallalej! (början av dryckessång, avsjungen vid inmundigandet av första supen). Deras muntra fallala klingade friskt i skogen. (Vi)dricka .. nu Br(or)s Skåål fala fala falallerila. G. Bonde (1657) i De la Gard. archiv. 6: 28 (rättat efter hdskr.). Han ville siunga, Falalera, sade han och hostade. Nyrén Richardson 1: 172 (1779; eng. Toll, doll). C. F. Dahlgren 3: 102 (1819). Låt oss en visa sjunga / Till heder åt de unga, / Som nu ska’ följas åt. / Fallera, falleri, falleralalej! / Och låt oss alla önska / Att lyckan måtte grönska / På deras lefnadsstråt! / Fallera, falleri, fallera, falleri, fallera, fallerallalej! Söderman o. Gustafsson Ett bondbröllop 9 (1876). — särsk. (vard.) ringaktande l. föraktligt i substantivisk anv. om tom o. innehållslös musik l. sång l. dikt. Att fjolligt Tycka, att .. hvart glädtigt fallilall är vacker ton. Thorild 4: 142 (1794). Detta Falleralla i Basstämman (var) temmeligen båtsmansaktigt. Euterpe 1: 9 (1823).
Anm. Vard. förekommer ett sbst. falleralla, f., i uttr. hela fallerallan, ”hela rasket”, ”hela subberten” o. d. För rästen kan ni få hela den här fallerallan att öppna handel med. Engström Mitt lif 49 (1907; om diverse saker, vunna på spel). Dens. Guldbåg. glasög. 93 (1911).

 

Spalt F 189 band 8, 1921

Webbansvarig