Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FARS far4s, sbst.2, r. (f. Envallsson MusLex. (1802), Lindfors (1815); m. Dalin (1851), Lundell); best. -en; pl. -er32, äv. 40.
1) uppsluppet lustspel som åsyftar att roa åskådarna gm löjeväckande upptåg o. situationer utan hänsyn till dessas logiska sammanhang l. rimlighet; ss. litt.-hist. i sht om så beskaffat skådespel i den franska medeltids- o. renässanslitteraturen samt om efterbildningar därav. Farcer och nach-spel äro endast införde att utplåna den impression som tragedien gjordt. CGTessin (1755) hos Ehrenheim Tess. 163. Mäster Vips, eller Förmyndaren och Pupillen. Farce i En Act, med Coupletter. Sandberg (1815; boktitel). Atterbom PoesH 4: 166 (1848). Dumma och tungrodda tyska farser. Hellander Teat. 107 (1898). — jfr FOLK-, MUSIK-, UTSTYRSEL(S)-FARS m. fl.
2) bildl.: löjligt upptåg l. uppträde, gyckelspel, narrspel, löjlig l. burlesk komedi. Thorild 3: 116 (1791). Så vida icke det patriotiska försvarskriget skall urarta till en militärisk fars. Steffen Krig 4: 112 (1917). — jfr RÄTTS-FARS.
-FIGUR. —
-FÖRFATTARE. —
-LYNNE. Framställningen (av Niniche) präglades alltigenom af godt farslynne. GHT 1895, nr 254, s. 3. —
-ROLL. —
-SPEL. Til Wederqweckning och Lust (höra) .. förmomme och masque-speel; Gijlle och Farce-speel. Risingh Kiöph. 97 (1669). —
-UPPTÅG~02. bildl. Fridens apostlar äro i lufven på hvarandra. .. Är det inte ett farsupptåg? Engström 2bok 32 (1909).
FARSIKALISK, adj. [efter eng. farcical] (†) farsartad. Är icke, än i dag, allt Hottentottiskt farcicaliskt? Thorild 3: 116 (1791). —
FARSÖR, sbst.1, m. [av fr. farceur]
1) (i sht litt.-hist.) skådespelare som spelar i farser. Alla Chinesiska Städer hafva Troupper af Farceurer och bättre Comedianter, hvilka gå i husen der de blifva kallade. SP 1792, nr 204, s. 1. Schück VLittH 1: 205 (1899).
Spalt F 303 band 8, 1924