| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FASEL, r. l. m.; best. -n.
(i Finl., numera knappast br.) koll.: fjäderfä; äv. om andra smärre husdjur (i motsats till hästar o. nötboskap): småkreatur. Den spannemål, som måste användas för hästar, boskap och fasel. Mennander PVetA 1765, s. 17. Vår Pindarus går in i Hönse-Håfvet, / Utaf det lof helt upblåst uti skråfvet, / Som för sit skrik han utaf faseln fick. Kellgren (1775) hos Hjertén Fabel 164. Gadd Landtsk. 3: 452 (1777). Får, svin, fjäderfä och annan fasel å lägenheten. FFS 1871, nr 10, s. 22. Hahnsson (1888).
Spalt F 321 band 8, 1924