| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FASLIG fa3slig2; äv. (numera bl. med anstrykning av folkspr.) FASELIG -sel-, adj. -are. adv. = (†, KKD 1: 336 (1708), Dalin Vitt. II. 6: 160 (1752)), -A (†, Stiernhielm Cup. 11 (1649, 1668), Landsm. VIII. 3: 152 (1899; starkt bygdemålsfärgat)), -EN (numera knappast br., Schroderus Comenius 202 (1639), Wetterbergh GNord 9 (1862)), -T (-it) (Wivallius Dikt. 113 (1641) osv.).
— jfr FÖR-FASLIG.
1) förskräcklig, förfärlig.
a) (†) fruktansvärd (på grund av stränghet, grymhet, skadegörelse osv.); om person, odjur, vidunder o. d. samt om sak; stundom närmande sig bet.: farlig. Feltherren .. synes Fiendomen hetsk och faseligh, men sinom Eghnom liwfligh och benäghen. L. Paulinus Gothus MonTurb. 326 (1629). Så snart synden framvisar sig, se .. (de kristna) henne an såsom then faseligaste och farligaste fienden. Bælter Chr. 296 (1743, 1748). Faseliga förslag (dvs. planer). Dalin Montesquieu 103 (1755). Achajernas fasliga söner. Johansson HomIl. 6: 255 (1846).
b) (numera bl. vard.) som väcker (är ägnad att väcka) fasa l. förskräckelse l. rysning (förr äv. svindel); hemsk, gräslig, ryslig, hisklig; äv. i ngt försvagad bet.: otäck, vidrig, stygg, ”ryslig”. Faseligha syner syntes (i natten), ther aff the förfäradhes. Vish. 17: 4 (Bib. 1541). Wåra kroppar äre .. swarte, stygge, faaselighe, ärrige, fläckiotte. Phrygius HimLif. 89 (1615). I seen uth så bleeker och faaslig / Som ett lijk. UHiärne Vitt. 165 (1665). Grufweliga elacka såra .. Been .., at thet war faszligt see uppå. Dens. Suurbr. 186 (1680). Grofwa, stygga och fasliga synder. Swedberg Cat. 700 (1709). En faselig Ökn. Ehrenadler Tel. 63 (1723). En ränna (i bärget), .. faselig at titta utföre för diups skuld. Wettersten Forssa 24 (c. 1750); jfr c. Han .. ville förnya den faseliga bekännelsen (om mordet). Ågren Gell. 67 (1757). Det var ju för fasligt med hans unga fru (som blev vansinnig). Blanche Våln. 668 (1847). På nacken påflig krona .. (fisken) bar .. / Det var en fisk, en faselig fisk, en hiskelig fisk att skåda. Rydberg Vap. 26 (1891).
c) (†) så stor, stark, våldsam osv. att man gripes (kan gripas) av skräck l. häpnad l. svindel vid tanken därpå l. åsynen, åhörandet osv. därav; fruktansvärdt stor, stark osv.; ofta ss. adv.; utan skarp gräns övergående i bet. 4. En faseligh längdh och stoorleek. Rudbeckius KonReg. 415 (1619). Så stoore och faaszlige Menniskior at dhet andra Folcket betient sigh aff dem i stället för Hästar .. til rijda. RelCur. 48 (1682). En fasslig stark winter och kiöld. KKD 1: 336 (1708). Ett fasligt Berg mitt för oss var, / Thet jag rätt häpna före. Odel Sincl. 3 (1739). Solen och Månen se större ut, för det att de ej äro så fasligt långt borta som Stjernorna. Hartman Geogr. 6 (1806).
2) (†) ss. adv.: med fasa l. skräck. (När döden kommer) Skådar tu fasligt om kring / Glömmer bort thet bästa ting. Wivallius Dikt. 113 (1641).
3) (numera bl. vard.) med försvagad bet.: avskyvärd, otäck, ful, ”grym”, obehaglig, besvärlig, svår o. d. Wägarna äro fassliga. KKD 12: 146 (1702). (Min skrivelse) råkade honom i ett faseligt humeur. Kellgren (SVS) 6: 153 (1786). Ni sade mig att hon var vacker, men hon är faslig. Nordforss (1805). Fasligt väder. Fasliga tider. Dalin (1851). Han talade franska med den fasligaste italienska brytning. Lundin Alp. 53 (1883). — (†) Är .. lofuat bota .. borstugan som står faselig (dvs. ser mycket illa ut) kringom muren. Murenius AV 601 (1666).
4) [närmast utvecklat ur 1 c; jfr liknande anv. av FÖRSKRÄCKLIG, FÖRFÄRLIG, RYSLIG m. fl.] (känslobetonat, vard., jfr anm. nedan) mer l. mindre oeg., med begreppet om fruktan l. dyl. (så godt som) försvunnet: som överskrider det vanliga l. rimliga måttet, omåttlig, orimlig, överdriven, övermåttan stor, ofantlig; i sht ss. adv.: övermåttan, ofantligt o. d.; äv. med karaktär av rent förstärkningsord: mycket (stor osv.); ss. adv.: mycket, i hög grad. Här är fasligt mycket att göra. Det var fasligt tråkigt, att du inte kunde komma. Frun har en faslig hop väninnor. Hon är fasligt snäll. Hon gör det fasligt gärna. Det var fasligt, vad du är fin i dag! (Vi) skarfvade .. faseligen, om vi nekade. Dalin Arg. 1: 6 (1732, 1754). Man fick .. (efter förtärandet av en viss rätt) en faselig Appetit, så at nästan ingen blef mätt eller otorstig. Därs. 85 (1733, 1754). Ett faseligt besvär. AJNordenskiöld (1753) i FoU 16: 189. Hon tycker fasligt om de ömma vers hon får. Leopold 1: 254 (1808, 1814; lagt i munnen på en kammarjungfru). En faslig lust (för teatern). Därs. 257 (lagt i munnen på samma person). Hon är alldeles fasligt att dansa. Ahlman (1872). (Jag) vet .. inte hvarför det skall hållas så fasligt hemligt. De Geer Lillie 83 (1880). Alla tyckte det var fasligt synd om mig. Cavallin Kipling Wi 66 (1897). Du bränner så fasligt med ljus, gnällde modern. Janson Ön 104 (1908). — Anm. Ordet anföres i denna bet. av Hasselroth Campe 221 (1794) ss. ett ex. på ”gemene mans favoritord hvilka gemenligen missbrukas”.
1) (numera bl. vard.) till 1: förskräcklighet; hemskhet, fasa; äv. konkretare. Och om än ingen sådana faseligheet (som spöksyner) hadhe förskreckt them, så hadhe the doch mått förgåås aff reddhogha, tå the wildiwr jbland them komo. Vish. 17: 9 (Bib. 1541; Luther: schrecknis). Kriget med alla sina fasligheter. AdP 1786, s. 57.
2) (†) till 2: fruktan, förskräckelse. Stort åskedunder, at man med stor faslighet månd Himmelen åhöra och åskåda. Holm NSv. 48 (1702).
3) (numera bl. vard.) till 3: avskyvärdhet, otäckhet, fulhet; äv. konkretare. (Många gamla borgar ha i tidens lopp fått förfalla) så at ock een sådana styggheet och faseligheet ther medh är, at ingen är så arm och vsäl, at han vthi sådana ödhe boo wil. LPetri 3Post. 68 b (1555). Öfvertygelsen om .. fasligheten af deras meningar, LBÄ 1: 17 (1797). Tala icke om några fasligheter (som t. ex. hemska mord). Strindberg Gill. 83 (1880; yttrat av en kvinna).
Spalt F 324 band 8, 1924