| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FATBUR fa3t~bɯ2r, stundom äv. fat3~, l. (i bet. 5 slutet nästan alltid) FATABUR fa3ta~, r. l. m. ((†) f. Lind (1749); n. OfferdalKArk. N II 1, s. 42 (1693), Boström 3: 186 (1860)); best. -en, äv. -n; pl. -ar.
1) (i fråga om ä. förh.) (av en självständig mindre byggnad l. ett för ändamålet avsett rum i större byggnad bestående) klädkammare, förrådshus, visthus, förråds- l. förvaringsrum. En hwsbonda som aff sin fatabwr bär fram nytt och gammalt. Mat. 13: 52 (NT 1526). Hvilcke kläder ifrå Tavesthus fatebur hijtt kompne äre. GR 22: 406 (1551). Ett nytt Fatubuur upbygdt A:o 1692 .., beståendes af 2 wåningar i den nedre 5 lårar från wäggen bygde, i öfre ingen fördehlning. OfferdalKArk. N II 1, s. 42 (1693). Fatburarne voro fulla af linne och husgeråd. GJEhrensvärd Dagb. 1: 69 (1776). En knutbyggd fatabur med svalgång. KultHM 3: 4 (1897). — (i vitter stil) oeg. Man Myran flitig ser, om sommarn sig bemöda, / At i sin Fatebur insamla vinter-föda. Triewald Lärespån 67 (c. 1710).
2) benämning på kungliga slottets tvättinrättning. Kindblad (1870). Stenkolet (skall levereras) i K. Fatburens på Kungsholmen kolbod. TLev. 1892, nr 23, s. 1.
3) (i fråga om ä. förh.) (konungens l. rikets) skattkammare. Huilkit godtz Wij till dömom warom fattabur. GR 2: 150 (1525). The læn wij sielffue haffue vnder wår fatebur. Därs. 4: 322 (1527). IllSvH 3: 154 (1877). Han (dvs. Axel Oxenstierna), när allt var mörkt och myntet tröt ibland i fataburen, / Förtänksam förblef och rådig, stark, orubbligt fast som muren. Wirsén Vint. 207 (1890).
4) (†) klädförråd, kläder; förråd; ägodelar, skatter. Swerdet skal komma offuer hans fatabwr, at han skal sköfflat warda. Jer. 50: 37 (Bib. 1541; Bib. 1917: dess skatter). Belöning bör ock ej för kungens lifvakt tryta. / .. De skola mellan sig de fångnas fatbur byta. / Med pengar, silfver, guld, med kläder och gevär, / Tror jag at denna hop just bäst belåten är. JGHallman Vitt. 136 (1756). Skulle vid särskilta tilfällen, Fateburen icke blifva för behofven tilräckelig ..; Så anmäler Ståthållaren en skriftelig requisition af hvad som erfordras. Bredberg UnderrExecut. 2: 336 (i handl. fr. 1781).
5) (företrädesvis i högre stil; se dock slutet) i bildl. anv. av 1. Een godh menniskia bär gott fram aff en godh hiertans fatabwr. Mat. 12: 35 (NT 1526; Bib. 1917: förråd). Gudz Ord allene (är) then Himmelske Fateburen, vthi hwilken wij .. skole sökia och finna tröstelighe Remedier, hielp och vndsätning. L. Paulinus Gothus JClaesson 8 (1611). Gambla Swea- och Götha-Måles Fatebvr. Stiernhielm (1643; boktitel). Den encyklopedistiska Talmud är en fatabur för .. religiös kasuistik. NF 8: 470 (1884). — särsk. (fullt br.) i uttr. ur (l. av) egen fatabur, av egen uppfinning, av sig själv. Lägg ut min fruktan vidt och bredt för henne / Och tillägg skäl ur egen fatabur, / Som ge den större vigt. Hagberg Shaksp. 11: 40 (1851). Vanligen försåg han sina (översättnings-)arbeten med rimmade inledningar af egen fatabur. Schück (o. Warburg) LittH 1: 159 (1896).
B: (2) FATBURS-DRÄNG. (förr) manlig tjänare vid kungliga slottets tvättinrättning. PT 1904, nr 280, s. 3. —
(1) -HUSTRU. (förr) (gift) kvinna som är anställd för att hava överinseende över fatburen (på slott, större gård l. dyl.). Hustru Kirstin Oloff perlestickares fordom på wart slott Stocholm ffattburshustru. GR 7: 271 (1531). Till sällskap eller hushållerska — ”fateburshustru” — .. hade prinsessan Juliana en holländsk köpmansänka. Tegnér SvBild. 59 (1896). —
(2) -JUNGFRU. kvinnlig tjänare vid kungliga slottets tvättinrättning. —
(1) -KVINNA. (förr) = -HUSTRU. Hustru Kahrin, fateburs qvinnan opå Nyköping. GR 28: 559 (1558). I .. (Hans Brasks) hofstat var allenast tvenne qvinnfolk, ”fatebursqvinnan och mjölkdejan”. BL 3: 38 (cit. fr. 1752). —
(3) -LÄN. (förr) Forssell Hist. 1: 22 (1869). Fateburs- eller räkenskapslän, hvarmed förstods, att länet låg under konungens skattkammare, fatebur, så att länsherren blott åtnjöt lön och redovisade för länets inkomster för konungen. Uppl. 2: 613 (1908). —
(1) -STUGA. (fatbur- 1660—1901) (förr) VittAH 8: 102 (i handl. fr. 1540). Ett smällelås satt för trappan, som ledde upp till fateburstugan. VgFmT II. 1: 56 (1901).
Spalt F 377 band 8, 1924