Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FENOTYP fe1noty4p l. fen1-, l. -å-, äv. -ω-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. fænotyp, eng. phenotype; av FENO- (se FENOMEN) o. TYP]
biol. om den yttre prägeln hos individ (l. samling av individer), företeelsetyp, utformningstyp; motsatt: genotyp. Larsson Johannsen Ärftl. 43 (1918).
Avledn.: FENOTYPISK, adj. biol. 2NF 20: 380 (1913).

 

Spalt F 463 band 8, 1924

Webbansvarig