| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FIBER fi4ber, r. l. m. (Sahlstedt, Lundell); best. -n ((†) -bren Sahlstedt (1773), Widegren (1788)); pl. -brer40 (Linné Bref I. 1: 14 (1744) osv.), numera bl. ngn gg -brar32 l. 40 (Kling Spect. Hh 3 a (1735), WoJ (1891)), i bet. 4 (om stycken av ifrågavarande ämne) äv. = (TLev. 1904, nr 12, s. 2).
1) fin vävnadstråd i människo- l. djurkropp, tåga; särsk. om bindvävs- l. muskel- l. nervtråd; förr äv. om nerv. Kling Spect. Hh 3 a (1735). Torsta något giör fastare fibrer. Linné Diet. 1: 57 (c. 1750). (Musklerna) bestå helt och hållet af fina trådar (fibrer). Sundevall Zool. 6 (1835). 2NF (1907; angivet ss. numera icke förekommande i fackspr.). — jfr BEN-, KÖTT-, MUSKEL-, NERV-, SEN-FIBER. — särsk. (i poesi o. högre stil) mera obestämt, ss. beteckning för de finaste delar varav ett organ o. d. är sammansatt; äv. i överförd anv. Ifrån maskens minsta fiber, upp till planeternas banor. Leopold 3: 12 (1802, 1816). Må tusen qval mitt hjertas fibrer pressa! Stagnelius (SVS) 3: 171 (1822). Frey 1850, s. 223. särsk. i uttr. varje fiber o. d., varje den minsta del av (ngns) varelse. Thorild 4: 102 (1794). Svensk i hvarje fiber. Odhner i SAH 62: 77 (1885). (Brandes) är i hvarje fiber beräknande. PT 1903, nr 274 A, s. 3.
2) trådlik beståndsdel av växt; i sht om tågor i stjälkarna på vissa växter. Wahlström Alm. 1745, s. 34. König Mec. 121 (1752; om vedfiber). Kalm Resa 1: 239 (1753; om rottrådar). Salterne .. (äro), till sammansättningen af vegetabiliernas fibrer, icke .. nödvändiga. Wallerius Åkerbr. 195 (1761). Fibrerna förekomma i ved, bark .. och andra delar af växterna till olika finhet och längd. Rothstein Byggn. 13 (1856). Bladens fibrer. Elfving Kulturv. 94 (1895). — jfr BAST-, NÄT-, ROT-, SPIRAL-, TRÄ-, VED-, VÄXT-FIBER m. fl. — särsk. om trådig beståndsdel av växt, använd l. avsedd att användas ss. material för tillvärkning av garn l. tyg l. papper l. för stoppning o. d.; ofta kollektivt o. ss. ämnesnamn. Andersson Väfn. 124 (1880). Fiber, beredd af nässelstjälkar och afsedd att nyttjas till väfnader eller att ingå i pappersmassa. GHT 1896, nr 96 B, s. 1. Dessa borstar tillverkas .. af .. fiber. Hierta-Retzius ArbStug. 93 (1897). Fibrer kunna bestå af hårbildningar, såsom hos bomull, segbastceller, såsom hos lin (osv.). 2NF (1907). (Pitehampan användes) under nyare tid i Europa till borstar och till tagel och går då under namn af ”fiber”. Jönsson Gagnv. 409 (1910). — jfr GARN-, KOKOS-, NÄSSEL-, PAPPERS-, PIASSAVA-, SPINN-, TEXTIL-, TORV-, VÄXT-FIBER m. fl.
3) (numera knappast br.) tekn. om glödtråd i elektrisk glödlampa, oberoende av om den består av kolad växtfiber l. av annat material. TT 1902, M. s. 32. — jfr METALL-FIBER.
4) tekn. av växtfibrer tillvärkat ämne, användt ss. maskinpackning. Petersson Tullbeh. 44 (1892). TLev. 1908, nr 48, s. 1.
5) (mindre br.) miner. trådlik bildning i mineral. Bärgkårk. .. Består af små bögelige fibrer. Wallerius Min. 143 (1747). JernkA 1825, 1: 147. — (†) om åder i marmor. Nordforss (1805). Meurman (1846). — jfr KOPPAR-FIBER.
6) fys. o. tekn. i en elastisk kropp av cylindrisk l. prismatisk form: tänkt cylinder l. prisma som löper parallellt med kroppen själv. JernkA 1820, s. 197. 2NF 12: 55 (1909). — jfr LÄNGD-FIBER.
(2) -TORV. (i sht i fackspr.) Fibertorfven är nästan helt och hållet bildad af bladbaserna och bladslidorna af Eriophorum vaginatum. GAndersson i Fennia XV. 3: 20 (1898). —
-TRÅD. = FIBER 1 o. 2. Hernquist Hästanat. 42 (1778). särsk. (i högre stil, mindre br.) = FIBER 1 slutet. (Naturen) lefver ännu och rörs i hvar fibertråd. Tegnér (WB) 2: 107 (c. 1820). Lundegård Prins. 93 (1889). —
1) (i sht i fackspr.) fintrådig. (Ekenberg o.) Landin 493 (1892).
FIBRÖS, adj. (fiburös 1887) (i sht i fackspr.) som består av l. innehåller fibrer. särsk.
1) till 1; särsk. anat.: som består av fastare bindväv; i sht i uttr. fibrös bindväv. Triewald Bij 7 (1728). NF (1881).
4) till 5. Amiant. .. Particlarne af denna stenart äro trådige, fibröse och lene. Wallerius Min. 140 (1747).
Spalt F 491 band 8, 1924