Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIDLA fid3la2, l. FELA fe3la2, l. FEJLA fäj3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er OxBr. 11: 811 (1645: Barnefedler)); ngn gg FIDDEL fid4el, r. l. m.; best. -n; pl. fiddlar.
Ordformer
(fidla Bauck 1MusH. 286 (1862), Heidenstam Svensk. 1: 130 (1908), Lyttkens Växtn. 921 (1911; i bet. 2 b). fed(h)ela VarR 47 (1538), Linc. Qqqq 3 a (1640); fedla SvForns. 1: 36, HOHHildebrand i 3SAH 12: 173 (1897); fädle HdlÅgerupArk. 27/3 1751. fela (feela, fehla) Schroderus Comenius 775 (1639), Evers Fosterj. 46 (1909), Lyttkens Växtn. 1260 (1912; i bet. 2 a). fejla (fäjla) Torpson Norden 178 (1887), Johansson RödaHuv. 1: 165 (1917: fejlelåt). fiddel Hülphers Mus. 84 (1773), Östergren 2: 105 (1920); fedel Arvidi 53 (1651), Lind (1749: Fedelboge). — Anm. Av de tre formerna fidla, fela o. fejla användes numera den förra huvudsakligen arkaiserande, de två senare väsentligen bygdemålsfärgat l. poetiskt; se dessutom under 2)
Etymologi
[fsv. fiþla, sv. dial. fela, fejla, motsv. d. fedel, fidel, fejle, nor. fela, isl. fiðla, mnt. vedel(e), holl. vedel, fht. fidula, t. fiedel, feng. fidele, eng. fiddel; se för övr. FIOL o. VIOLIN. — jfr FIDLA, v.]
1) (numera bl. dels bygdemålsfärgat l. folkligt poet., dels arkaiserande l. i historisk framställning) fiol, violin. Dett skin uthi .. sköldhen / Ehn fedla och ehn boga (dvs. stråke). SvForns. 1: 36. (Han) fattade .. fram sin Fedla, och begynte til at speela en Dantz. Lindner Tijdhfördr. 27 (1641). Min dräng .. beder om en liten bunt Tarmesträng och qvint till sin fädle. HdlÅgerupArk. 27/3 1751. Af musikaliska instrument omtalas (hos nordborna i forntiden) luren, hornet, pipan, fidlan (fiolen), gigan (m. fl.). IllSvH 1: 333 (1877). (Ungdomen) svängde .. omkring efter fejlans toner. Torpson Norden 178 (1887). Vinden .. / strök sin fela. Vetterlund DagStund. 76 (1896). (Kung Valdemar) behöfde bara .. höra ett par drag öfver fidlorna, och allt (sorgligt) var glömdt. Heidenstam Folkung. 2: 300 (1907).
2) [jfr NATTFIOL, NATTVIOL ss. benämning dels på Platanthera bifolia Lin., dels på Hesperis matronalis Lin.] föreslaget namn på vissa växter.
a) under formen fela av Landtbruksstyrelsen föreslaget namn på släktet Platanthera Lin. NormFört. 32 (1894). Lyttkens Växtn. 1260 (1912). — jfr LAPP-, NATT-, STOR-FELA.
b) under formen fidla föreslaget namn på släktet Hesperis Lin. Lyttkens Växtn. 921 (1911). — jfr AFTON-, NATT-FIDLA.
Ssgr: A: FIDDEL-BÅGE. (fedle- 1640) (†) fiolstråke. Linc. Kkk 2 a (1640). Lind (1749). —
-STRÅKE. (†) fiolstråke. Stephanius CollMin. F 8 a (1687). —
-STRÄNG, r. l. m. (fedle- 1637—1667) (†) fiolsträng. OxBr. 11: 811 (1645).
B: FELE- l. FIDLE- l. FEJLE-BÅGE, se A. —
-GNIDARE. (†) = FIDLARE. Weise 1: 184 (1769). —
-KARL. (starkt bygdemålsfärgat) fiolspelare. Landsm. II. 8: 6 (1882; från Småland). —
-LEK. (starkt bygdemålsfärgat) Gamla värendska fele-lekar, eller melodier för fela. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 458 (1868). —
-LÅT. (bygdemålsfärgat l. folkligt poet.) Johansson RödaHuv. 1: 165 (1917). —
-MUSIK. —
-SPEL. Johansson RödaHuv. 1: 139 (1917). —
-STRÄNG, se A.
C (†): FIDLO-SPELARE. = FIDLARE. Säve Yngl. 27 (1854).

 

Spalt F 498 band 8, 1924

Webbansvarig