Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIKANT, sbst., n.?
Etymologi
[jfr ä. d. fikant, lustigheter, skoj; av ovisst urspr.; jfr FIKANTERI]
(†) = FIKANTERI. The bådhe och lagde hender påå them och hadhe ther jntet meer fikant medh, som nw skeer medh rakelse, smörielse och annat sådant. OPetri Sacr. C 1 a (1528). —

 

Spalt F 517 band 8, 1924

Webbansvarig