Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLAMANDARE, m.; pl. =.
Ordformer
(flamandare 1796—1856. flamandrare 1815. flamändare (flammändare) 1781—1855)
Etymologi
[jfr t. flamänder, bildat till fr. flamand, flamländare, ss. adj.: flamländsk, flamsk]
(†) flamländare. Agrell Maroco 1: 217 (1796). Retzius EtnolSkr. 199 (1856).

 

Spalt F 751 band 8, 1924

Webbansvarig