Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLANKÖR flaŋkö4r l. -œ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(flankör 1839 osv. flanqueur 1795—1871)
Etymologi
[jfr t. o. holl. flankeur, av fr. flanqueur, avledn. av flanquer (se FLANKERA)]
(numera knappast br.) mil. till FLANKERA 4: flankerande ryttare; jfr EKLÄRÖR. ReglCav. 1795, II. 1: 258. Wingård Minn. 3: 89 (1846). 2NF 8: 547 (1907).
Ssgr (mil.): FLANKÖR-AVDELNING~020. (numera knappast br.) Löwenhjelm ExamCavT 1: 186 (1810, 1812). —
-KEDJA. (numera knappast br.) linje som bildas av en avdelning flankörer. Hazelius Förel. 353 (1839). ExKav. 1879, s. 40. —
-PISTOL. (förr) särsk. om slätborrad pistol, ingående i svenska kavalleriets beväpning. Löwenhjelm ExamCavT 1: 162 (1810, 1812). Spak Handskjutvap. 40 (1890; om förh. c. 1820).

 

Spalt F 766 band 8, 1924

Webbansvarig