Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLEN fle4n, sbst.2, r.; best. -en, vard. äv. =.
Etymologi
[eg. samma ord som föreg.]
(i Norrland) isskorpa på marken (som hindrar renarna från att komma åt renlaven). Aldra värst för rehnbetet är den så kallade flen, det vill säga en is, som lägger sig på marken vissa höstar. Læstadius 1Journ. 116 (1831). EHemberg i BiblJäg. 4: 103 (1897).
Ssgr: FLEN-FÖRE. (†) Vid årets slut ännu flen före, ja ock i Jemteland. NorrlS 45 (c. 1770). —
-ÅR. Mången rik Lapp blir på ett enda flenår .. alldeles utfattig. Læstadius 1Journ. 116 (1831).

 

Spalt F 785 band 8, 1925

Webbansvarig