| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLIK fli4k, sbst.1, r. l. m. (m. Lind (1749), Sundén (1885; med tillägget i norra Sv. f.), Lundell; f. 1Sam. 24: 5 (Bib. 1541), Kindblad (1871)); best. -en; pl. -ar ((†) -or HFinlKamF 4: 128 (1582)).
1) (i sht nedhängande) snibb, spets, hörn (av ngt, särsk. av löst sittande, fritt fallande klädesplagg, t. ex. en mantel); äv.: avslitet l. lösrivet stycke, avskuren lapp l. remsa o. d.; ofta i överförd o. bildl. anv. Lyfta en flik av framtidens slöja. Dauid .. skaar sakta bortt ena flijk aff Sauls kiortel. 1Sam. 24: 5 (Bib. 1541). Theophanes .. höll .. hufvudet betäckt med en flijk af sin Purpur-Råck. Ehrenadler Tel. 371 (1723). Af sin schal hon rifver strax en flik, / Som lindas om hans (sårade) hand. Remmer Theat. 2: 135 (1815). Jag .. stoppade in fliken af Mamsells kappa som släpade på hjulet. Cederborgh OT 4: 62 (1818). Fram, fram vårt ädla, härjade standar! / Än fins en flik med Finlands gamla färger qvar. Runeberg 5: 8 (1860). Mantelns flikar slogo, som lösa segel i stormen, kring trollkarlens lemmar. Rydberg Sägn. 36 (1874). Mer än en gång hade verldens öde burits i fliken af en toga. Dens. RomD 18 (1877). Af vulkanen sågs blott ibland en skymt, när en .. vindstöt slet upp en flik af molnslöjan. Bovallius CentrAm. 373 (1887). Franska revolutionens män, som med svärdet huggit flikar ur de flesta af Europas gamla stater. SvH IX. 1: 152 (1909). — jfr DIM-, KLÄDES-, MANTEL-, MOLN-, ROCK-FLIK m. fl. — särsk.
a) (i Finl., förr) vid stycketalsräkning, i fråga om näver till taktäckning. 4,228 flikar näfver, ”som hyttan är täckt med”. Hultin BergshFinl. 16 (efter handl. fr. 1560). HFinlKamF 4: 119, 128 (1582; i ränteregister).
b) (mindre br.) bildl.: liten smula; skymt. Det vore väl tusan om man inte genom nyckelhålet kunde få se en flik af sin söta granne. Blanche Grann. 9 (1853). (Mina drömmar) mins jag ju aldrig, grymt nog, aldrig en flik af dem. Hallström GHist. 174 (1896).
2) bot. o. zool. mellan djupa inskärningar utskjutande (spetsig) del av blad o. d. l. av kroppsorgan (hjärna, lever, lunga m. m.); lob. Linné Gothl. 229 (1745). (Levern) är uppåt convex emot diaphragma, betäckt af bukhinnan (peritoneum), delad i kanten i 3 flikar eller lober. Berzelius Kemi 6: 197 (1830). Bladen äro vinkligt-njurformiga eller med 7—9 trubbiga och grunda flikar. Wahlberg Foderv. 268 (1835). Dahlbom Insekt. IX (1837). — jfr BLAD-, FODER-, HUD-, LUNG-, NÄS-, SIM-, ÖR(ON)-FLIK m. fl.
-FOT. zool. Marklin Illiger 183 (1818). Är simhuden (hos vissa fåglar) så klufven, att den endast bildar en hudflik å ömse sidor om hvarje tå, så kallas fötterna flik- eller lapp-fötter. Thorell Zool. 2: 159 (1861). —
-LAV. bot. släktet Solorina Ach. bland lavarna; förr äv. om andra lavsläkten. Liljeblad Fl. 334 (1792). Lobaria .. Flik-Lafvar. VetAH 1794, s. 253. —
-MOLLA. bot. växten Atriplex hastatum Lin. Nyman VäxtNatH 2: 222 (1868). Krok o. Almquist Fl. 1: 137 (1903). —
(1) -MÖSSA. (flika- 1740) (†) VRP 10/11 1729. 1 st: Flika Myssa af Hillare skin och Blank Kardivan. VDAkt. 1740, nr 712.
B (†): FLIKA-MÖSSA, se A.
1) till 1: förse med l. klyva l. sönderdela i flikar o. d. NF 4: 823 (1881). Därs. 11: 1347 (1887). Den manliga klädnaden (är under tyska renässansen) mångfaldigt klufven och flikad. Wrangel Konststil. 31 (1897). Den dalmatiska kuststräckan med dess nyckfullt flikade vikar. Lindqvist Bak Moln. 15 (1911). refl.: bilda flikar, dela sig i flikar. Det .. jämna istäcket hade flikat sig och brustit längs stränderna. Grebst Korea 326 (1912).
2) bot. o. zool. till 2. VetAH 1794. s. 302. Flikad (divisus) kallas en bladlik växtdel. som är försedd med djupare inskärningar. Lundström Warming 269 (1882). Bladets form och flikning. BotN 1911, s. 79. jfr PAR-FLIKAD, SÖNDER-FLIKA m. fl.
Särsk. förb.: flika in. [gm sammanblandning med FLICKA, v.] (mindre br.) flicka in. Janson Ön 135 (1908). (Då Tegnér) i Axel flikar in ett erkännande åt Franzén. Mjöberg Stilstud. 27 (1911). —
FLIKIG, adj.
1) till 1: försedd med flikar; ofta bildl., särsk. i fråga om utskjutande landtungor, djupt inskurna vikar o. d. Sturzen-Becker 5: 53 (1844, 1862). Norrland med dess flikiga, nästan genomgående skärgårdskantade kust. Torpson Norden 231 (1887). Den djupt flikiga sjön Saxvattnet. Modin GTåsjö 28 (1916).
2) bot. o. zool. till 2: delad i flikar. Retzius Djurr. 119 (1772). Lob .., flik, betecknar hvarje hufvuddel af ett flikigt organ. NF 10: 4 (1885). De enkla bladen sägas vara: .. flikiga, då de äga djupare inskärningar. Skårman Forssell 188 (1898). jfr HAND-, SMAL-, TVÅ-FLIKIG m. fl.
Avledn.: flikighet, r. l. f. —
Spalt F 802 band 8, 1925