Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLOCK, sbst.4, r. l. m., l. FLOCKA, sbst.2, r. l. f.; pl. -er (Franckenius Spec. B 3 a (1638: Hund-Flocker)); numera bl. ss. första led i ssg FLOCK- flok3~.
Ordformer
(flock (-å-) 1685—1798 (: hundflock). flocka 1806 (: hundflocka))
Etymologi
[möjl. besläktat med FLOKA, sbst.1; jfr äv. FLOCKEL, sbst.2, FLOX, sbst.1]
benämning på vissa (frodiga o.) yvigt växande örter; numera bl. i ssgn FLOCK-BLOMSTER; särsk.
1) [jfr FLOKA, sbst.2 3] (†) örten Anthriscus silvestris Hoffm., hundkäxa; i ssgn HUND-FLOCKER.
2) [jfr FLOKA, sbst.2 6] (†) benämning på örten Aconitum lycoctonum Lin. Rudbeck HortBot. 2 (1685). jfr HUND-FLOCK(A).
Ssgr: A: FLOCK-BLOMSTER. benämning på örtsläktet Eupatorium Tourn., i sht den i Sverge ss. vild förekommande arten Eupatorium cannabinum Lin., floxblomster, flox. Hartman ExcFl. 115 (1846). —
-ÖRT. (†) bot. benämning på örten Torilis Anthriscus Gmel. Liljeblads Fl. 160 (1816).
B: FLOCKS-ÖRT, se FLOX, sbst.1 ssgr.

 

Spalt F 829 band 8, 1925

Webbansvarig