| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLOG flå4g, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) brant bärg- l. klippvägg. En Ström buldrar medan han är i sielfwa floget, men när han tädan kommer, tystnar han. Kalff HPedersson D 1 a (1644) [jfr t. wo der fluss am engsten ist, macht er das meiste geräusch]. Dahlstierna (SVS) 45 (1691). Flog (kallas) de ställen der berget är tvärbrant. VetAH 1797, s. 33. Stupande klippor spegla sina skrofliga flog i vågen. Hemberg Kola 243 (1902). jfr KLIPP-FLOG.
2) växtgeogr. om den smala, terassformiga markremsan invid själva basen av bärghammaren, bärgrot. Andersson o. Birger 54 (1912).
Spalt F 840 band 8, 1925