Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLORENTINSK flωr1enti4nsk l. flω1– l. flor1– l. flå1-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(florentinsk 1807 osv. florentinisk 1635—1755)
Etymologi
[efter t. florentinisch, av lat. florentinus (se FLORENTINARE)]
som härstammar l. kommer från l. tillvärkas (l. urspr. tillvärkats) i Florens. Schroderus Os. 2: 586 (1635). — särsk.
a) (†) kem. i uttr. florentinskt förlag, florentinerflaska (i bet. 2). Åkerman KemTechn. 2: 211 (1832). AHB 54: 37 (1871).
b) (†) i uttr. florentinsk violrot, florentinerrot, violrot. AHB 54: 7 (1871).
Avledn.: FLORENTINSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) florentinsk kvinna. Weste (1807).
2) den i Florens (o. kringliggande område) talade dialekten av italienskan; toskanska. Noreen VS 1: 67 (1903).

 

Spalt F 852 band 8, 1925

Webbansvarig