| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLUIDUM flɯ4idum, äv. 302, n.; best. -det, i best. anv. förr äv. utan slutartikel (König Mec. 34 (1752), GT 1788, nr 32, s. 2); pl. -der l. -da.
(i sht i fackspr.) (värkligt l. hypotetiskt) ämne som utmärkes därav att dess minsta delar äro (antagas vara) förskjutbara o. lättrörliga i förh. till varandra; i sht om gaser o. ämnen i flytande form. Dalin Arg. 1: 270 (1733, 1754). Öfverskott af elektriskt fluidum antogs motsvara laddning med glaselektricitet (positiv laddning). Moll Fys. 3: 17 (1899). — jfr LIVS-, VÄRME-FLUIDUM. — särsk.
a) (numera bl. vid omtalande av ä. fysiska åskådningar) i vissa uttr.: elastiskt fluidum, gasformigt ämne. LittT 1795, s. 101. Hildebrandsson Buchan 4 (1874). — droppbart fluidum, flytande ämne. Fock 1Fys. 21 (1853).
b) (vanl. skämts.) om (alkoholhaltig) dryck. Stänk fluidum på templets portar. Bellman SkrNS 1: 275 (1787). Det är fördömdt, att man skall blifva sömnig af ett så mig ovärdigt fluidum (som vatten från Spa). Lidner 2: 68 (c. 1790). Hvarje familj ålägges .. (för picknicken) vara försedd med en bordduk och ”något fluidum”. Dahlgren 2Ransäter 32 (cit. fr. 1839).
Anm. I fackspr. förekommer ngn gg, t. ex. Duræus Naturk. 65 (1759), det med fluidum samhöriga fluid, adj., ”som har flytande form”, ävensom avledningarna fluidifiera, v. (Tholander Ordl. (c. 1860)), fluidisera, v. (Atterbom PhilH. 402 (1835)), fluiditet, r. l. f. (Wallerius Tankar 45 (1776)).
Spalt F 883 band 8, 1925