Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLYKT flyk4t, sbst.3, l. (i sht i fackspr.) FLUKT fluk4t, r.; best. -en.
Ordformer
(-u- 1755 osv. -y- 1769 osv. -cht 1899; -kt (-ckt) 1755 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. flykt, d. flugt, t. flucht, eng. flight; eg. samma ord som FLYKT, sbst.1, o. betecknande den riktning l. (raka) linje i vilken en fågel flyger]
a) (†) utsträckning. Ihre (1769). Bygnader af lång flykt. Ödmann StrFörs. II. 1: 116 (1803).
b) (i fackspr.) om förhållandet att ngt ligger i rak linje med ngt annat l. utgör en direkt fortsättning av detta; särsk. i uttr. i flykt l. flukt med; äv. konkretare: fil, svit (av rum o. d.). I samma direction eller flukt. VetAH 1755, s. 134. (Våningens) väggar stå .. ej i flykt med tornets stenmurar. TT 1901, Ark. s. 15. Blix Ögonm. 30 (1902). Ett mellan flykten af rum utsparadt parti. Ymer 1912, s. 214.
Avledn.: FLUKTA, v.1 (i fackspr.) befinna sig i samma plan, ligga i rak linje. TT 1896, B. s. 102.

 

Spalt F 923 band 8, 1925

Webbansvarig