Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÖG flø4g, sbst.3, l. FLÖJ flöj4, sbst.1, r. l. m. (f. Lind (1749)); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(flög(h) 1587 osv. flöj (flöy) 1790 osv. floj (floy) 1798—1814. flöge SvForns. 1: 17, Serenius (1741). fläg BtÅboH I. 11—12: 68 (1685: flägstålpen, flägstången))
Etymologi
[fsv. flögh, flöjel, vimpel, sv. dial. flög (flaug), f. (o. m.), motsv. d. fløj, isl. flaug, f., flykt, flöjel; bildat till en avljudsform av roten i FLYGA; jfr FLOG, FLYGEL, FLÖG, sbst.2, FLÖGD, FLÖJA, FLÖJEL, sbst.1 Ordet har i sv. liksom ännu mera i d. varit utsatt för påvärkan från det besläktade mnt. vloge, flykt, i pl.: vingar]
1) [efter mnt. vloge i samma bet.] (†) flygande, flykt; bildl. Högre flögen tor hon (hustrun) til sigh tagha, / Sampt Hwszbondekastet alla Dagha. Chronander Bel. D 8 b (1649).
2) (numera nästan bl. sjöt.) (vind)flöjel. SvForns. 1: 17. Helsingius I 5 a (1587). Rålamb 10: 49 (1691). Som en flög ofta nog är svår att se på toppen, bör ni alltid föra en liten standert. Oxenstierna Vanderdecken 53 (1865). (Det gamla kyrktaket på Tyresö) var .. prydt med en liten spira med flög öfver koret. TT 1893, B. s. 35. jfr STYR-FLÖG m. fl. — särsk.
a) (numera knappast br.) i utvidgad anv., om föremål som i ett l. annat avseende liknar en flöjel. Hufven kringvrides .. af vinden sjelf .. medelst en större vinge eller ”flög”. ArbB 8 (1887).
b) (†) oeg.: flöjelstång. Eneman Resa 1: 36 (1711).
c) bildl., särsk. (†) i uttr. vända flögen efter vart väder, vända kappan efter vinden. Isogæus Segersk. 1310 b (c. 1700).
Ssgr (till 2; numera nästan bl. sjöt.): FLÖG-KNAPP. (mindre br.) flöjelknapp. Röding SD (1798). Hahnsson (1888). —
-SKÄR. [jfr t. flügelschere] (knappast br.) benämning på en omkring flöjeltenen rörlig ram (ring) av trä l. järn vari en flöjel av flaggduk är insatt o. som håller densamma utspänd. Dalman 20 (1765). Calwagen Sjölex. (1851). —
-STOCK. [jfr d. fløjstok] (†) flöjelten. Rajalin Skiepzb. 146 (1730). Dalin (1851). —
-STOLPE. (†) flöjelten? (Kyrkan lät göra) ramen vnder solen på flägstången, ther till 2 st. stoora ringar öfver flägstålpen för — 8 dlr. BtÅboH I. 11—12: 68 (1685). —
-STÅNG. (numera knappast br.) flöjelstång (å äldre tiders örlogsfartyg oftast anbragt på stortoppen); jfr -TEN 1. VGR 1663, s. 9. Rålamb 10: 35 (1691). Gellerstedt Efters. 24 (1891). —
-TEN.
1) (mindre br.) flöjelten. Dalman 20 (1765). Röding 3: 32 (1798). Jungberg (1873).
2) [jfr d. fløjten i samma bet.] (†) = -SKÄR. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Dalin (1851).

 

Spalt F 995 band 8, 1925

Webbansvarig