Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLÖT flø4t, sbst.3, r. l. f.; best. -en; pl. -er32 (BOlavi 118 b (1578: miölkeflöter), Fatab. 1918, s. 111) l. -or (Columbus Ordesk. 8 (1678), Fatab. 1918, s. 112); förr ngn gg äv. FLÖTE, sbst.1, n. (Lind (1749)), l. FLÖTA, sbst.1, r. l. f.
(starkt bygdemålsfärgat) i sg. o. pl.: grädde. Helsingius I 5 a (1587). Flöter och smör skall höra tigh till. Asteropherus 35 (1609). Söt flöt. Linné Ungd. 2: 101 (1732). Resen .. slår till mjölkkärnan, så att flöten stänkte honom i ansigtet. SvFolks. 6 (1844). jfr MJÖLK-, SÖNDAGS-FLÖT. — särsk. i inskränktare anv.
-GRÖT. (i Norrland) benämning på ett slags gröt kokad av (sur) grädde o. vete- l. kornmjöl. Vasenius NorrlBoskapssköts. 121 (1751). Fatab. 1918, s. 112. —
Spalt F 1000 band 8, 1925