FNÅK, n.; best. -et; i bet. 1 äv. FNÅKA, f.
Ordformer
(fnåk (-o-) 1640—1767 (: Fnoksvampen). fnåck (-o-) c. 1645—1703. fnoch 1640—1700. — fnåka 1705)
Etymologi
[fsv. fnuk, fnok, orenlighet, fnassel, sv. dial. fnåk, fnåg, fnög, damm(korn) m. m., motsv. d. fnug; samhörigt med FNYKA; jfr FNYK, ävensom FNUGG]
(†)
1) flock(a), (linne)skav; fjun, grand, dammpartikel. Linc. (1640). The säya .. at Wigten (av lärft) faller bårt vti Fnåck. IErici Colerus 1: 345 (c. 1645). Lind (1749; under fnas).
Ssgr (till 1; †): FNÅK-DUN. benämning på växter av släktet Eriophorum Lin., ängsull. Linc. M 5 a (1640). —
Spalt F 1014 band 8, 1925
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se