| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FODERMARSK fω3der~mar2sk, m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er GR 4: 367 (1527), BtSödKultH 12: 10 (1591)).
1) (i fråga om förh. under 1400- o. 1500-talet) hos konung l. (andlig l. världslig) storman anställd person som dels hade tillsyn över det för stallet avsedda fodret, dels sörjde för hästarnas utfodring under resor, dels biträdde vid upprätthållande av god ordning bland (hov)betjäningen; äv. om person som i ngn viss landsända förde befäl över det därstädes (i borgläger) förlagda rytteriet. Konungxlige ma:tis tiill dan- (mark) fodermarsk. GR 3: 209 (1526). Thet pleger ware Fodermarskens embete, ath han emellom ått skall ride emellom hoperne, och forhöris huad breck på ferde är. Därs. 11: 277 (1537). Effter vij haffve förordnett tig till fodermarsk i thänn landzenden, måtte thu vell sielff någett vette, huru thu i sådanne ährender (dvs. antagandet av skyttar i konungens tjänst) handle skulle. Därs. 28: 40 (1558). Såsom förklarad fiende till Karl Knutsson erhöll .. (Magnus Gren) af konung Kristofer Stockholms slott i förläning samt utnämndes till fodermarsk och medlem af interimsregeringen (1442). 2NF 10: 263 (1908).
2) allmännare, om person som förestår l. ombesörjer djurs utfodring; stallmästare (t. ex. vid Strömsholms ridskola samt vid hingst- o. remontdepåer); ladugårdsförman; förr särsk. om stallmästare i kungligt stall. RARP 4: 516 (1650). Henel 1729 155 (1730). Fodermarskens konst ligger till en ej ringa del i efterlefvandet af den gamla goda regeln: ”små portioner och rena krubbor”. Wrangel HbHästv. 41 (1884). Räkenskapsförare förordnas af ridskolans chef, hvilken äfven antager fodermarsk och öfrig stallbetjäning. SFS 1905, nr 62, s. 14. — särsk.
a) mil. soldat som beordras att biträda dagbefälet vid foderutdelningen i en skvadrons stall. TjReglArm. 1889, s. 341.
b) (numera föga br.) innehavare av utfodringsstall (där hästar mottagas till förvar, skötsel o. utfodring); tillsyningsman vid s. k. bondkvarter (där bönder vid stadsbesök bruka hålla till med sina skjutsar). BtÅboH I. 13: 120 (1638). (Den unge mannen i värken) är känd af hyrkuskar och fodermarskar och tar på räkning hos dem. Sturzen-Becker Krita 77 (1841). 2NF (1907).
(1) -PÄNNINGAR, pl. (förr) pänningprestation ss. ersättning för befrielse från utgörande av fodermarskhavre. 1NJA 1905, s. 265 (1675). Rusttienstzordn. 1686, s. C 3 a.
Spalt F 1026 band 8, 1925