Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FOLA, v.2, anträffat bl. i pr. sg. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Värml.) fola, sannol. av nor. dial. foles, vara nyfiken, av furdast, dep. av furda, se med undran på (ngt), motsv. isl. furða, förundras över (ngt), till isl. furða, varsel, vidunder, ngt underbart, av ovisst urspr.]
(†) häpet stirra. När ett ovant lius på himlens hvalf sig tänder, / Är intet öga, som ey fohlar ther uppå. Rudeen Vitt. 233 (1693). Tusende kär och öm hälsning til flickorna, som nu vist i denna stund folar som en ko på en ny grin. AMMyhrman (1798) hos Wrangel TegnKärlekss. 124.
Avledn.: FOLSAM, adj. (†) nyfiken, ”förveten”. Linder Pest. 51 (1711).

 

Spalt F 1052 band 8, 1925

Webbansvarig